Bog ljudi!!

Ja se zovem Karolina i ja sam iz švedske. Ja živim u Hrvatsku na učim Hrvatski jezik na filozofski fakulltet u Zagreb. Sada ja sam živjela ovdje za tri mjesec, ali sam studirala samo za dva.

(Jag heter Karolina och jag är från Sverige. Jag bor i Kroatien för att lära mig kroatiska språket på Filosofiska fakulteten i Zagreb. Nu har jag bott här i tre månader, men jag har bara pluggat i två)

Jag reserverar mig för stav- och grammatikfel och även för att jag skriver onödig skit som alla redan vet. Jag skriver det bara för att jag KAN :)

Det går framåt med kroatiskan, men jävlar vilket svårt språk det är. I kroatiskan har man som i många andra språk; maskulinum femininum och neutrum, vilket är ok, men på detta har man sju kasus! (i svenskan har vi tre) Redan här är man ju snurrig. Att sen också praktisera detta och komma ihåg alla olika konstiga ändelser och böjningar är näst intill omöjligt. De har olika böjningar på ALLT ni kan tänka er. De ändrar till och med namn! Karolina kan bli Karolinin, Karolinina, Karolinino, Karolinini, Karolinine osv.Svårt, men jättekul.. Men nog om det…

För några veckor sedan var vi på utflykt till en liten stad som heter Krapina i närheten av Zagreb. Guiden på bussen hade ett par långa utläggningar om staden och dess omgivning, på kroatiska! Bussen stannade inne i den lilla staden efter någon timme.

Efter en liten promenad så kom vi till ett museum. Här fick vi inledningsvis se en kort spelfilm om de neandertalare man funnit i detta område, vilket är ett av de äldsta fynden i världen. När jag satt där, kunde jag inte låta bli att tänka på hur lätt det hade varit om vi som neandertalarna inte komplicerade saker så mycket med olika språk. Vad mycket lättare det hade varit om jag bara kunde humma och göra lite läten när jag kom ner till Kroatien. Vad ska man ha alla kasus till egentligen? Det är ju bara att peka och stöna lite… fast har otur då så kan allt missuppfattas och så befinner man sig plötsligt i situationer man inte hade räknat med. Ok, nu när jag tänker efter så ska jag nog fortsätta med kroatiskan..

Efter detta blev vi som var nybörjare i det kroatiska språket indelade i en speciell grupp, vilket jag ansåg vara väldigt bra med tanke på hur mycket kultur jag lyckades snappa upp på bussen. Med oss hade vi en lärare för en annan nybörjarklass samt guiden för själva rundvandringen på museet. Till min förvåning säger läraren till guiden att tala kroatiska med oss för att vi, som hon uttryckte det: ”måste få höra kroatiska så att vi lär oss”.  Kalla mig lat, men jag känner att det kan bli en aning komplicerat att få en föreläsning om evolutionen på kroatiska för människor som inte ens kan sätta ihop en ordentlig mening. Sagt och gjort så startade guiden att prata kroatiska, men när hon sagt de första meningarna och såg ut över skaran av fågelholkar så fortsatte hon, helt på eget initiativ, på engelska. Genast blev gruppen mer alert och rundturen kunde fortsätta.

Efter detta åkte vi till ett slott i närheten. Det var riktigt mysigt att gå omkring och titta på området kring slottet.  När vi kom upp till själva slottet så berättade samma lärare som tidigare motarbetat oss nybörjare för guiden att många i gänget inte kunde prata kroatiska. Hon frågade honom om han kunde ta det på engelska, varpå han svarar ”ja, det kan jag” för att sedan starta rundturen på kroatiska.

Vi kom hem runt sju på kvällen och avslutade denna dag med att parta lite i Zagreb.

På återseende, lite snabbare än vanligt. Jag har nämligen fått ett fungerande internet nu så jag kommer att kunna blogga lite oftare.

Ha det