Hej hej.

Nu är våren här med allt vad det innebär. Blommor har börjat poppa upp ur marken. Uteserveringarna börjar fyllas med folk och en svag grilldoft hänger över vårt kvarter. Härligt!! Ett plus till detta är ju att kroatiens vår är att jämföra med vår försommar. Igår och idag har det varit 18 grader och sol. Imorgon ska det bli 21 grader.

Jag har dock noterat att jag inte alls har samma uppfattning som den kroatiska befolkningen om vad som är varmt. Jag har tänkt på det förut, men idag blev det väldigt tydligt. Idag gick jag till skolan med ett linne och en tunn jacka. På hemvägen var det så varmt att jag gick enbart i mitt linne (kombinerat med byxor då ska väl tilläggas). Under min promenad på 30 minuter såg jag två personer...TVÅ personer! med t-shirt på sig. Majoriteten av de jag iakttog hade fortfarande vinterjackor på sig. Några hade gått så långt att de bara hade en tjocktröja på sig, men endast två hade varit så djärva att de hade tagit av sig till t-shirt. Och då hann jag ändå se ganska många människor. Min promenadväg till skolan är en av de mest traffikerade gatorna i staden, det var lunchtid och det gick även förbi ett mänskligt tåg på ca 100 meter som demostrerade av någon anledning. Så NEJ Daniel Ström om du läser detta.. Detta är inte en vetenskaplig studie, men jag tänker sträcka mig så långt att jag hävdar att det finns ett starkt samband mellan kroatiska människor och tjocka kläder när det är 18 grader och sol :P

Nog om detta. Vad har mer hänt?  Min nya klass är inte alls lika bra som min gamla klass, men jag har fått behålla både min lärarinna och mina gamla klasskamrater Mirko och Tanja vilket jag tackar högre makter för. Resten av klassen har fyllts ut med en kinesisk tjej som varken pratar kroatiska eller engelska. Två killar från Chile som totalt måste ha missat den här fiffiga uppfinningen klockan. Jag har funderat på om de kanske går efter något slags solur istället. De brukar ju inte vara lika exakta. En kille från Peru som inte är där så ofta och en tjej från Spanien som i och för sig är ganska trevlig. Killarna från Chile har en så bred accent när de talar kroatiska så att jag inte fattar ett ord av vad de säger. Detta har kommit att bli ett problem, eftersom vi nuförtiden har små debatter var och varannan dag. Scenariot brukar se ut ungefär så här: En av killarna säger något och när jag ska komma med ett motargument så stirrar jag istället ut i tomma intet och försöker frenetiskt gissa mig till vad de kan ha sagt tills min lärarinna översätter detta till normal kroatiska. Vi har även fått en ny elev som har livat upp klassrummet lite. Det är en medelålders man från USA. Jag skulle inte säga att han i sig är superkul, men bara genom att vara den han är så blir det ändå roligt. Han har nämligen en helt galen amerikansk accent. Han låter mer amerikansk när har pratar kroatiska än när han pratar engelska, vilket är helt hysteriskt kul att lyssna på. Jag hade lugnt velat ha den coola istället för min töntiga svenska accent. 

Ojdå, vad mycket text det blev om endast två saker. Resten får bli i lite kortare drag.

Igår var vi vid Zagrebs konstgjorda sjö och grillade. Vi var nog där från 12 till 19 och vi hade superkul. Två killar i gänget tog även det första doppet för i år. Jag skulle aldrig! Jag tror att vi var åtta personer från början och sen fylldes detta på tills vi var upp mot 20 st. Det var en superkul dag.

Det händer även något stort i Zagreb inom en snar framtid.... H&M öppnar den 7:e april!!! Woohooo!! Jag ska fira detta med några kompisar genom att ha en H&M-dag med shopping på dagen och party på kvällen :)

Nu får det vara nog :)

På återseende! 

Halloj.

Idag startade vårterminen på filosofiska fakulteten igen. Egentligen var det bara introduktion och registrering så inte många minuter efter vi kom till skolan så hamnade vi istället på ett café i närheten.

Vi har nu varit lediga i en månad. Planerna för denna ledighet var stora. Vi skulle åka ner till Makarska för att spendera lite mer tid därnere. Vi skulle åka till Sarajevo över en helg. Vi skulle upptäcka nya delar av Zagreb. Jag skulle gå igenom det vi har lärt oss i skolan hittills för att få lite repetition. Jag skulle träna på gymmet...

Så.. vad gjorde vi under lovet? Sista dagen på förra terminen var på fredagen den 28 januari. På måndagen fick jag galet ont i munnen, eftersom min sista visdomstand inte riktigt har plats att växa på, men ändå ihärdigt tvingar sig upp. Detta resulterade i att jag hade så ont att jag hade svårt att äta och knappt kunde sova på nätterna. Det började så smått bli bättre och jag började tro på ett liv efter tandvärk....Och jag fick ett nytt liv efter tandvärken. Fick jag ett bättre liv? Not so much! På fredag natt insjuknade både jag och Daniel i vad vi nu vet var salmonella. Jag tänker inte gå in på detaljer runt detta, men jag kan säga så mycket som att en lägenhet på 24 kvm med en liten toalett inte är ultimat för sådana utsvävningar. I två och en halv vecka var jag, med undantag för snabb shopping i matbutiken i huset, endast i vår lägenhet.  Vi blev som tur var friska till Daniel, Joel och Ola kom på besök från Sverige förra torsdagen. Jag hann må ganska bra i ett par dagar innan jag i lördags började få ont i halsen. Nu har jag feber och är förkyld.

Helgresan till Sarajevo blev omplanerad till en dagstur till Budapest och denna blev i sin tur framflyttad till denna lördag. Detta blev senare ändrat fram och tillbaka ock det slutade med att det inte blev någon resa alls. Makarskaresan blev framflyttad så pass många gånger på grund att salmonellan att vi tillslut bara hann vara där i två dagar. Det blev heller inget med repetitionen av kroatiskan. Och jag hann gymma en gång innan jag blev sjuk.....

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men jag är på topphumör ändå för allt är bättre än salmonella och imorgon börjar skolan på riktigt igen (jag har ju som ni vet blivit en riktig skolnörd sedan jag flyttade hit)

Ha det!

Hej på er!

Ok. Här kommer en liten uppdatering på vad som har hänt den senaste tiden.

Efter ett par dagar i Zagreb efter vinterlovet så började skolan igen. Vi (i klassen) trodde då att det slutliga provet skulle vara den sista veckan i skolan, men tydligen så var det redan veckan därpå, vilket gjorde att det blev en del plugg..

Under den första helgen hade vi en internationell matfest hemma hos Adrian från Frankrike. Det åts mat från Österrike, Frankrike, Kongo, Sverige och Tyskland. Jag var så mätt efteråt att jag inte åt förrän kl fem dagen därpå. Våra köttbullar med potatismos och brunsås gjorde succé. Inte så konstigt enligt mig, eftersom alla jag träffat som känner till svenska köttbullar är vana att äta de där IKEA-köttbullarna som smakar fis. Ingen vidare konkurrens där. Gör köttbullar som inte smakar fis och du är i hamn.

Både det skrifliga provet och det muntliga provet avklarades och detta krävde ju självklart en fest för att fira våra bedrifter. Det blev tacofest hemma hos Sasha. Kvällen började med en spontan vinprovning där vi hade Sashas sydafrikanska vin i ena ringhörnan och Fransiscos Chilienska vin i den andra. Fransisco anklagades ganska snabbt för fiffel och båg, eftersom han härjade om att han alltid kan peka ut ett chilienskt vin, men var väldigt noga med att vi inte mixade ihop glasen som han själv hade fyllt med vin... Jag tror att det hela slutade med ungefär hälften hälften av rösterna så alla var nöjda.

Det har varit mycket internationell mat på sista tiden. Sista dagen i klassrummet blev också en matfest utan dess like. Då var det mat från Indien, Sydafrika, Italien, USA och Finland. Själv gjorde jag skagenröra. Som tur är har jag ju en annan skandinav i klassen (Tanja från Finland) som vet hur man sjöljer ner en mastig måltid. Hon tog med sig varm choklad och Minttu :)

Under vår lilla matfest i klassrummet så tackade vi av vår lärarinna Dinka med blommor. Lakshmi från Indien sjöng även två egenkomponerade låtar; en på engelska och en på "kroatiska" (hon frågade mig redan dagen innan och jag ville vara med och sjunga, men jag tackade vänligen men bestämt nej då jag har hört hennes egenproduktioner tidigare. Detta beslut visade sig vara ett av de bästa jag tagit)

Den kroatiska kan fritt översättas till: 

Vers 1

Dinka jag älskar dig...Dinka jag älskar dig.. Dinka jag älskar diiii iiig... Dinka jag älskar dig..

Vers 2

Alla älskar dig...Dinka alla älskar dig.. Alla älskar diiii iiig... Alla älskar dig..

Brygga

Nominativ, akusativ,dativ, genitiv, instrumental, vokativ, lokativ....alllllt älskar dig!!

Jag ger betyg 5 av 5 för detta. Kvaliteten på låten kan klart diskuteras, men engagemang, mod och en indisk twist på det hela väger absolut upp detta. Dessutom får hon ett stort plus i kanten för underhållningsvärdet på det hela. Vi skrattade så vi grät...

Efter avslutningen i fredags så blev det fest hemma hos oss. Vi var några från min klass och några från Daniels klass. Efter detta gick vi på "latin party" där jag för första gången i mitt liv hamnade mitt uppe i en gemensam dans till Shakiras spanska version av "waka waka" (ni vet, en sån där dans som man ser på TV när ett helt dansgolv dansar samma dans)  Det blev en toppenkväll :)

Resten av helgen har varit lugn. Nu väntar ledighet fram till 28:e februari. Vi får se vad vi hittar på.

Jag tänkte avsluta med dagens favoritbild från Zagreb

Som ni förstår så är detta en parkering för handikappade:

På skylten står det:

Om ni har tagit min plats, kommer ni även ta över min invaliditet?

Så galet sarkastisk! Klockren enligt min mening.

Ha det!

Nu är det början på det nya året. Det har inte hänt så mycket än så jag tänkte bara göra ett kort inlägg den här gången.

Jag och Daniel har varit hemma i Sverige över jul och nyår. Det var riktigt kul att träffa alla igen.  Jag blev dock sjuk, vilket gjorde att jag fick kämpa mig igenom nyårsafton.  Det var skönt att få prata lite svenska igen. Att gå till affären och faktiskt kunna föra ett ordentligt samtal till skillnad från de korta meningar och leenden som för dem jag möter visar på att jag håller med dem, men i mitt huvud betyder ”nu förstår jag inte alls vad du säger, men om jag ler så kanske jag slipper den pinsamma situationen att fråga om du kan börja prata engelska när vi redan har pratat kroatiska ett tag nu”. 

Nu är vi tillbaka i Zagreb, men vi är båda lite hängiga fortfarande så vi har spenderat mycket tid inne i lägenheten. Man skulle kunna tro att en känsla av klaustrofobi skulle vara nära till hands när man umgås på 24 kvm i ett par dagar i sträck, men det funkar faktiskt. Lösningen är att ha varsin dator att leka med så att man faktiskt varken pratar eller umgås med varandra

.

På måndag börjar skolan igen och jag ser fram emot att träffa alla och att fortsätta med kroatiskan. Nu blir det ordentligt plugg fram till slutprovet om några veckor…

Nyårslöften:

1: Att gå ner i vikt

2: Att lära mig skilja på verben ”pisati” (att skriva) och ”pisati” med ett litet v över s:et (att kissa) så jag inte råkar ut för fler pinsamma situationer.

Halloj.

Nu tänkte jag berätta det sista (det är ju självklart inte det sista) vad gäller mitt visum. Efter detta kommer jag inte tjata mer om detta, för allas skull.

Efter att vi åkte till den kroatiska ambassaden i Ljubljana i Slovenien så behövde vi komplettera detta med att anmäla oss hos polisen i Zagreb för att visa att vi bor i Kroatien nu.  Detta kan man inte göra utan att ha bevis för att man har någonstans att bo. Vårt kontrakt godkändes inte i Ljubljana så vi var tvungna att åka ner till Makarska och göra om detta kontrakt innan vi kunde gå till polisstationen. Denna registrering måste man egentligen göra inom 48 timmar men med tanke på att vi höll på med hela proceduren med visumet samt att vi inte har några stämplar i passet på att vi ens kom in i landet i september så trodde vi inte att det var några problem.  (man kan ju även ifrågasätta hur människor som ska bo i landet faktiskt får fram ett originalkontrakt med underskrifter från båda parter samt stämplar från ett advokatkontor att detta har bevittnats på 48 timmar)

När vi kom till polisstationen, naiva som vanligt, trodde vi att detta inte skulle vara några problem.  Efter en timmes väntan kom vi fram till disken som var avsedd för detta ändamål…..INTE avsedd för detta ändamål visade det sig, utan jag skulle upp en trappa till en annan kassa som det inte stod någonting om vid ingången. (Om man har en kassa på polisstationen som är speciellt avsedd för människor från andra länder och denna dessutom ligger på andra våningen, kan man inte ge en liten hint om detta på entréplan, då dessa människor torde vara de som minst hittar på ett sådant här kontor.  Hur om helst kom vi upp till rätt kassa där vi snabbt fick reda på att vi var dumma i huvudet och att jag var illegal i landet. Detta var en katastrof och detta skulle jag få böta för. Daniel berättade då om vårt lilla moment 22. Han var saklig och höll sig till vår historia, medan jag dagdrömde mig bort om vad jag skulle ha sagt till henne om jag hade kunnat kroatiska.  Hon mjuknade upp lite efter en stund och vi löste detta tillslut.

Och så kom dagen…dagen då vi åkte till Ljubljana i Slovenien igen och hämtade mitt visum. Äntligen!! Detta var en nästintill smärtfri procedur för en gång skull ( bortsett från att vi var tvungna att åka till ett annat land igen)

Det enda vi behövde göra när vi kom tillbaka var att gå till polisstationen IGEN för att visa upp mitt visum. Efter en sväng till samma kassa vi tidigare varit vid samt en längre stunds väntan ropades jag in på enskilt samtal där jag fick frågor om min familj och mina intentioner med min vistelse.  Här fick jag även reda på att det försäkringspapper, även översatt till kroatiska, som godkändes när jag skaffade visumet är inte längre ok nu efter jag fått visumet. Jag måste istället betala 400 kuna (ca 500 kr) i månaden för en kroatisk försäkring. Herregud, det tar aldrig slut!!  Jag berättade att jag redan hade en försäkring. Hon sa då att det enda de godkänner är försäkringskortet i plast som utfärdas av varje land och som gäller i hela EU. Jag berättade då att jag inte tog med mig ett sådant kort, eftersom Kroatien är inte med i EU!  Hon stod dock fast vid sitt uttalande så nu har mamma skickat mig detta kort så att jag kan visa upp detta nästa vecka när jag går dit igen. Samtidigt ska jag även ansöka om en förlängning av detta visum jag precis fått. Jag ser mycket fram emot att starta nästa process. …

Bog ljudi!!

Ja se zovem Karolina i ja sam iz švedske. Ja živim u Hrvatsku na učim Hrvatski jezik na filozofski fakulltet u Zagreb. Sada ja sam živjela ovdje za tri mjesec, ali sam studirala samo za dva.

(Jag heter Karolina och jag är från Sverige. Jag bor i Kroatien för att lära mig kroatiska språket på Filosofiska fakulteten i Zagreb. Nu har jag bott här i tre månader, men jag har bara pluggat i två)

Jag reserverar mig för stav- och grammatikfel och även för att jag skriver onödig skit som alla redan vet. Jag skriver det bara för att jag KAN :)

Det går framåt med kroatiskan, men jävlar vilket svårt språk det är. I kroatiskan har man som i många andra språk; maskulinum femininum och neutrum, vilket är ok, men på detta har man sju kasus! (i svenskan har vi tre) Redan här är man ju snurrig. Att sen också praktisera detta och komma ihåg alla olika konstiga ändelser och böjningar är näst intill omöjligt. De har olika böjningar på ALLT ni kan tänka er. De ändrar till och med namn! Karolina kan bli Karolinin, Karolinina, Karolinino, Karolinini, Karolinine osv.Svårt, men jättekul.. Men nog om det…

För några veckor sedan var vi på utflykt till en liten stad som heter Krapina i närheten av Zagreb. Guiden på bussen hade ett par långa utläggningar om staden och dess omgivning, på kroatiska! Bussen stannade inne i den lilla staden efter någon timme.

Efter en liten promenad så kom vi till ett museum. Här fick vi inledningsvis se en kort spelfilm om de neandertalare man funnit i detta område, vilket är ett av de äldsta fynden i världen. När jag satt där, kunde jag inte låta bli att tänka på hur lätt det hade varit om vi som neandertalarna inte komplicerade saker så mycket med olika språk. Vad mycket lättare det hade varit om jag bara kunde humma och göra lite läten när jag kom ner till Kroatien. Vad ska man ha alla kasus till egentligen? Det är ju bara att peka och stöna lite… fast har otur då så kan allt missuppfattas och så befinner man sig plötsligt i situationer man inte hade räknat med. Ok, nu när jag tänker efter så ska jag nog fortsätta med kroatiskan..

Efter detta blev vi som var nybörjare i det kroatiska språket indelade i en speciell grupp, vilket jag ansåg vara väldigt bra med tanke på hur mycket kultur jag lyckades snappa upp på bussen. Med oss hade vi en lärare för en annan nybörjarklass samt guiden för själva rundvandringen på museet. Till min förvåning säger läraren till guiden att tala kroatiska med oss för att vi, som hon uttryckte det: ”måste få höra kroatiska så att vi lär oss”.  Kalla mig lat, men jag känner att det kan bli en aning komplicerat att få en föreläsning om evolutionen på kroatiska för människor som inte ens kan sätta ihop en ordentlig mening. Sagt och gjort så startade guiden att prata kroatiska, men när hon sagt de första meningarna och såg ut över skaran av fågelholkar så fortsatte hon, helt på eget initiativ, på engelska. Genast blev gruppen mer alert och rundturen kunde fortsätta.

Efter detta åkte vi till ett slott i närheten. Det var riktigt mysigt att gå omkring och titta på området kring slottet.  När vi kom upp till själva slottet så berättade samma lärare som tidigare motarbetat oss nybörjare för guiden att många i gänget inte kunde prata kroatiska. Hon frågade honom om han kunde ta det på engelska, varpå han svarar ”ja, det kan jag” för att sedan starta rundturen på kroatiska.

Vi kom hem runt sju på kvällen och avslutade denna dag med att parta lite i Zagreb.

På återseende, lite snabbare än vanligt. Jag har nämligen fått ett fungerande internet nu så jag kommer att kunna blogga lite oftare.

Ha det

Hej hej

Nu har det gått drygt två veckor sen jag började skolan här i Zagreb. Jag tänkte bara berätta lite kort om min första dag på Croaticum som sektionen heter och de personer som jag pluggar med.

När vi registrerade oss på universitetet i början av september så fick vi fylla i en ansökan, vilket jag då tyckte var onödigt eftersom vi redan hade gjort en likadan ansökan på internet från Sverige, men tydligen så behövdes detta. Första dagen i skolan för ett par veckor sedan började med att vi blev hälsade välkomna av de högsta hönsen på utbildningen. Efter det fick de som kunde kroatiska göra ett test för att se vilken nivå de skulle hamna på. Daniel fick alltså stanna och skriva ett prov. Själv blev jag ivägslussad med ett gäng andra förvirrade människor för att hitta rum 212 där jag trodde att de skulle dela upp oss i olika grupper…NEJ.. det visade sig att det var rummet där vi skulle registrera oss till kursen…. Jag kände spontant att det var totalt obefogat att göra detta en tredje gång vilket jag också berättade för första bästa lärare i rummet. Som tur var höll hon med mig denna gång. Efter detta fick man önska vilken tid men helst ville ha sina lektioner.  Jag valde 8.30 efter att ha pratat med läraren för denna klass och hon försäkrat mig om att hon var en lärare som var värd min närvaro och engagemang…

Min profesorica (som man lite högtravande kallar det här) heter Dinka och är i 45-årsåldern. Hon är en jättebra lärare som har tålamod med våra tappra, men ack så klumpiga försök att prata kroatiska.

Min klass består av 12 personer. Vi har:

Karro från Sverige (vidare presentation känns onödig)

Karuna, Lakshmi  och Threesa från Indien (Karuna träffade sin kroatiska man i Indien när har var där på semester och gifte sig med honom en vecka senare… Lakshmi är gift med en indier, men de startade ett företag i kroatien så nu bor hon här. Treesa är gift med en tysk diplomat och är själv tyskalärare. De är för tillfället stationerade här i Zagreb)

Jasmine från Australien (En tjej med kroatiska rötter som fick stipendium från Kroatien för att komma hit. Hon är dansare och har rest en hel del i sitt liv. Henne mötte jag innan vi hamnade i samma klass, eftersom hon kände en kompis till Daniel och mig)

Sasha från Sydafrika (Båda hennes föräldrar är kroater och hon läser sin masterutbildning här. Skittrevlig tjej som allid är glad)

Mirko och Fransisco från Chile. (Båda har kroatiska rötter och är här enbart för att läsa kroatiska. Fransisco och Sasha är klassens kärlekspar. Mirko är en kul kille som är bra på att liva upp stämningen på lektionerna)

Silvia och Irene från Italien (Silvia är helitaliensk, men vill lära sig kroatiska för att använda detta i jobbet framöver. Irene är gift med en kroat som bodde i Italien när de träffades)

Tanja från Finland (Skittrevlig tjej som vill lära sig kroatiska för att hon har lite kompisar här som hon bor med)

Jessica från USA (Jag vet faktiskt inte varför hon är här. Hon har inte varit på så många lektioner än)

Det var det…eller  ”to je to” som man säger på kroatiska…  ahhh jag börjar snappa upp lite…

Ha det!

Detta inlägg kommer enbart att handla om mitt kroatiska visum. Av den anledningen så kan jag för tillfället verka lite negativ, vilket jag i förhand ber om ursäkt för.

Del 1 - Lyckligt ovetandes

I somras gick Daniel till den Kroatiska ambassaden i Stockholm för att ta reda på hur jag skulle gå tillväga för att skaffa mitt studentvisum.  Mannen han pratade med, vi kan kalla honom idiot nr 1, berättade på typiskt Kroatienmanér att det här var MYCKET lättare att göra i Kroatien. Han var också snäll och gav Daniel en lista på vilka papper vi skulle ha med oss ner ….

Del 2 – Början på slutet?

Under vår första dag i Zagreb gick vi till den svenska ambassaden för att kolla vart vi skulle fixa visumet. Där möttes vi av idiot nr 2 som var en bitter kvinna som måste ha tagit detta jobb enbart för att hon ser det som sitt kall att förpesta alla tänkbara relationer mellan Kroatien och Sverige.  Hon berättade att det inte finns en chans i helvetet för mig att skaffa ett visum i Kroatien, utan det skulle jag ha gjort från Sverige. Detta försökte hon visa så pedagogiskt hon bara kunde genom att peka på högarna med avslag hon hade på sitt bord och genom att dra tydliga exempel i stil med att nio av tio får avslag på sin ansökan. Hon anklagade även Daniel för att ljuga om den informationen han fått i Stockholm. Detta var den första dagen i Kroatien….. 

Del 3 - Ingenting är omöjligt i Kroatien, men allt är krångligt.

Om man går till en myndighet i Sverige som informerar en om att det inte går att göra något åt en viss situation så brukar det också betyda att det faktiskt inte går att göra något. Det är det jag är van vid och därför kändes det ganska hopplöst efter mötet med kvinnan på ambassaden.  Det funkar dock inte så här. Endast någon timme senare startade vi processen med att skaffa mig ett visum. Daniels kompis ringde runt, Daniels kusin som jobbar på utrikesministeriet arbetade från sitt håll och vi ringde en annan kusin som jobbar på polishuset ……..

Del 4 – Det kroatiska språket har nog ett eget superlativ för procedur

Vi åkte några dagar senare ner till Makarska för att ha semester tre veckor.  Vi hade det kanonbra som vanligt, men MYCKET tid gick åt detta visum. Det som är spännande i Kroatien är att det inte finns lika mycket standarddokument som vi har i Sverige samt att de olika myndigheterna inte samarbetar med varandra på samma sätt som jag är van vid. Detta resulterar OFTA i att man på ett ställe får tydliga instruktioner om vad man ska skaffa för papper på ett annat ställe och att man sedan när man kommer dit får reda på att man inte alls kan göra på detta sätt eller inte alls kan komma med detta papper hit …däremot ska man göra så här istället… osv.  Jag har nu galet mycket papper. Jag ska ge några exempel.

Pass
Kopia på pass
Kopia på pass som en advokat har giltigförklarat med en stor stämpel
Kopia på pass som en advokat har giltigförklarat …..igen
Utdrag från brottsregistret
Utdrag från brottsregistret översatt till Kroatiska
Försäkringspapper från Sverige
Försäkringspapper från Sverige översatt till Kroatiska
Personbevis
Personbevis översatt till Kroatiska
Kontrakt på att jag ska bo i lägenheten. Detta görs också hos en advokabyrå som tittar på när ägaren till lägenheten skriver på kontraktet och giltigförklarar detta men en stor stämpel
Bevis för att personen som äger lägenheten faktiskt gör det.
Bevis på att jag har kommit in på Zagreb universitet
Bevis för att jag har anmält mig på polisstationen när jag kom in i landet
Kvitto på att jag har 24000 kuna (ca 30000 kr) på mitt konto.

När vi skulle fixa kvitto från banken hade jag börjat bli van med det kroatiska sättet. Jag förstod alltså direkt att inte heller detta skulle gå smidigt. Vi kom till banken och berättade vad vi hade blivit tillsagda, vilket så klart banken satte käppar i hjulet för. ”Se, det går inte att göra på det sättet…. men ni kan göra såhär....  (efter lång diskussion som vanligt) "Karolina kan öppna upp ett kroatiskt konto på den här banken. .. men för att göra det måste ni gå till ett annat ställe först och skaffa ett nummer som man måste ha”. Efter att ha gått till detta kontor som såklart hade stängt så gick jag och Daniel in i ”Croatian mode”. Vi bestämde oss för att gå till en annan bank, eftersom de antagligen skulle ge oss ett annat svar. Sagt och gjort. På denna bank behövde jag inte det här numret så nu har jag ett kroatiskt konto.

Del  5 - Snart är det över, eller?

Sen lämnar man in alla dessa papper så att man får sitt visum…..NEJ…… Sen åker man till Slovenien och försöker hitta den Kroatiska ambassaden för visumet måste ju ansökas på annan mark än kroatisk! Det blev en liten dagsutflykt till Ljubljana och efter mycket om och men så hittade vi ambassaden. Jag förstod redan innan vi klev in att de inte skulle godkänna alla pappar. Kvinnan på ambassaden var trevlig, men hon förklarade för oss att det inte var så bra att vi inte hade originalet på ägarens kontrakt för lägenheten vi hyr. Menar de att vi ska ta med oss någon annans orginalkontrakt och lämna in på den Kroatiska ambassaden i Ljubljana som de sedan har kvar där??!! Generellt är de mycket förtjusta i originaldokument här och har du inte det så är det bäst att skaffa så många stämplar som möjligt från något slags advokatkontor eller liknande. Kontraktet som vi hade skaffat på advokatkontoret tillsammans med ägaren av lägenheten ansåg de inte var ett riktigt kontrakt. Detta måste vi göra om, vilket betyder att vi nu måste åka ner till Makarska igen och möta upp Josip som han heter, som bor i Hercegovina för att skriva ett kontrakt igen. Som tur var godkände de resten så vi kunde ändå starta proceduren, men måste komplettera med detta papper. Såklart kunde vi inte betala visumet på ambassaden. Vi var tvunga att ta oss till postkontoret i Ljubjana för att sedan komma tillbaka till ambassaden med ett kvitto på att vi har betalat.

Detta kommer nu att ta en till två månader . Dessutom kan de bara ge mig ett visum som gäller till januari, eftersom jag inte har papper från skolan att jag ska läsa mer än en termin. För att få ett sådant papper måste jag anmäla mig till fortsättningskursen, vilket jag inte kan göra förrän jag har blivit godkänd på den första kursen samt betalat avgiften för nästa termin. Jag kan alltså göra detta först i januari.  Ska jag lägga mig ner och dö nu eller ska jag vänta till mitt första visum har gått ut och nästa helvete startar????